Biografier- Chico Xavier

Det största och mest produktiva mediet i hela världen under alla tider föddes i Pedro Leopoldo, en liten stad i Minas Gerais, Brasilien, den 2 april 1910.

Hans föräldrar var João Cândido Xavier (död 1960) och Maria João de Deus (död 1915). Han hade en svår barndom och gick bara den första grundläggande skolan. Tidigt fick han arbeta som kassör i en matbutik och blev därefter anställd som enkel statstjänsteman. Han pensionerades 1958.

Den 7 maj 1927 deltar han för första gången i ett spiritistmöte. Fram till 1931 mottar han många dikter och meddelanden, av vilka många publiceras och tryckes utan mediets vetskap i tidningar och tidskrifter, under namnet F. Xavier. Samma år ser han för första gången Anden Emmanuel, hans oskiljaktige andlige ledare ännu i dag.

Alltsedan han var 4 år, utmärktes Chicos liv av märkliga manifestationer. Det gick till och med så långt att hans far trodde, att hans biologiska son hade blivit utbytt mot en annan. . .

Denna hans son var så egendomlig! . . . Pojken hade fått katolsk uppfostran och brukade bedja med stor hängivenhet, så som hans älskade mamma, Maria João de Deus, hade lärt honom. Hon hade avlidit när han var 5 år.

Han växte upp under stora konflikter och gränslösa svårigheter. Han var alltid god och moraliskt fläckfri, oförmögen till ett fult ord eller en odisciplinerad handling.

De goda ”Andarna” lämnade honom emellertid inte. Han samtalade med sin avlidna mamma och hörde uppmuntrande röster. I skolan kände han att de var med honom och hjälpte honom med läxorna.

Säkert är, att de första åren satte en djup prägel på honom; han glömde dem aldrig. Nödvändigheten att arbeta från tidig ålder för att hjälpa till att betala familjens utgifter blev av en obeskrivlig välsignelse för hans liv, efter vad han själv berättar.

Sjukdomar hade också mycket tidigt börjat göra honom sällskap. Först var det lungorna, när han arbetade i en textilfabrik, sedan ögonen och nu är det hjärtkrampen.

Francisco Cândido Xavier (Chico Xavier) började offentligt sitt mediumniska uppdrag den 8 juli 1923, i staden Pedro Leopoldo.

En minnesvärd natt startade Andarna ett av de skönaste arbetena i hela mänsklighetens historia. Sjutton pappersark fylldes snabbt. Texten handlade om den kristne spiritistens plikter. Chico Xaviers berättelse:

”( ... ) Det var en mycket kall natt och kamraterna, som satt runtomkring bordet, följde, intresserade och gripna, min arms rörelser.

Salen var inte stor, men första gången som ett meddelande från andevärlden sändes genom min förmedling, kände jag mig i början utanför min fysiska kropp, men ändå nära den.

Allteftersom budbäraren skrev de sjutton sidor som han tillägnade mig, genomgick min synförmåga en säregen förändring. Väggarna, som begränsade rummet, försvann. Taket liksom upplöstes, och när jag såg uppåt, kunde jag se stjärnor som blinkade i nattens mörker.

Under tiden, när jag såg mig omkring, såg jag en hel församling av goda Andar som betraktade mig med sympati och välvilja. Av deras uttryck förstod jag, genom spontan telepati, att de i tysthet uppmuntrade mig till det arbete som skulle utföras och framför allt ingav mig tillförsikt, för att jag inte skulle vara rädd för den väg jag skulle vandra”.

I början av Chico Xaviers mediumnitet gav Emmanuel honom två grundläggande instruktioner för det arbete som han skulle utföra. Om inte någon av dessa instruktioner uppfylldes, så skulle han misslyckas.

– Du skall inte bli övergiven – svarade Emmanuel – men för detta är det nödvändigt att du arbetar, studerar och lägger ned mycket energi på det som är gott”.

– Och min herre tror att jag duger till att uppfylla villkoren? Frågade Chico.

– Absolut, om du försöker respektera de tre grundläggande punkterna för tjänstgöringen.

– ”Jag kommer i håg att i en av våra första kontakter förebådade han mig att han tänkte arbeta tillsammans med mig under en längre tid, men att jag framför allt borde vinnlägga mig om Jesu undervisning och Allan Kardecs instruktioner”. Vidare sade han, att om han, Emmanuel, någon dag skulle ge mig ett råd som inte överensstämde med Jesu och Kardecs ord, så skulle jag hålla fast vid Jesus och Kardec och se till att glömma det som han hade sagt.”

År 1932 publicerar FEB hans första bok, den berömda ”Parnaso de Além-Túmulo”; i dag uppgår de verk som han psykograferat till mer än 400 (fyra hundra). Många av dem är översatta till bl. a. spanska, esperanto, franska, engelska, japanska, grekiska och tryckta på respektive språk.

Eftersom Chico Xavier var mycket ödmjuk och anspråkslös, och försedd med en hög moral, använde han aldrig sin mediumniska förmåga för att skaffa sig fördelar av något slag. Hans privata och offentliga liv har varit föremål för all möjlig spekulation, i tal och skrift. Han har ofta fått öknamn och samvetslös kritik, men han har varit överseende med detta som den sanna kristna spiritist han är. Han reste med mediet Waldo Vieira till USA och Europa, där de besökte England, Frankrike, Italien, Spanien och Portugal, alltid i den Spiritistiska Lärans tjänst.

Chico Xavier är i dag en person som är känd både inom och utanför Brasilien. Hans intervjuer följs med uppmärksamhet av tusentals människor, även av dem som är främmande för Spiritismen.

Han har uppträtt i TV-program och svarat på alla slags frågor, vägledd av den spiritistiska vetenskapen. Han har fått mottaga titeln Hedersmedborgare i många städer, bl. a. São José do Rio Preto, São Bernardo do Campo, Franca, Campinas, Santos, Catanduva, i São Paulos delstat; Uberlandia, Araguari e Belo Horizonte, i Minas Gerais’ delstat; Campos, i Rio de Janeiros delstat.

Av de böcker som han psykograferat, bara de som utgivits av FEBs bokförlag, har mer än 12 miljoner exemplaren blivit sålda, i ett antal av 88 titlar.

”Parnaso de Além-Túmulo”, hans första verk, publicerat 1932, framkallade (och bevisade) frågan om identifieringen av de mediumniska skrifterna, genom spontana uttalanden av experter, som Humberto de Campos, som ännu levde på den tiden, Agripino Grieco, sträng litteraturkritiker av nationellt rykte, Zeferino Brasil, poet från Rio Grande do Sul, Edmundo Lys, krönikör, Garcia Junior, och andra.

” Romantik, Gondorism, Parnasianism, Symbolism uppträder här i ett överdåd av toner och färger för att bekräfta, inte längre subjektivt, men objektivt, att dess företrädare har överlevt döden. När man läser Casimiro, återupplever man ”Primaveras”, när man reciterar Castro Alves, upptäcker man ”Espumas Flutuantes”, när man deklamerar Junqueiro, minns man ”Morte de D. João”, och när man läser upp Augusto dos Anjos, uppväcker man ”Eu”. ”

Emmanuels Romerska serie är de historiska romanerna: ”Há Dois Mil Anos”, ”50 Anos Depois”, ”Ave, Cristo!” och ”Paulo e Estevão”. Dessa föranledde Roberto Macedo att skriva: ”Vocabulário Histórico-Geográfico dos Romances de Emmanuel”, en förklarande analys av de historiska händelser som citeras i nämnda verk. ”Há Dois Mil Anos” är berättelsen om Emmanuels inkarnation under den tid som Jesus levde på jorden.

Av Umberto de Campos (Ande) publicerades 1938 den profetiska och diskuterade, ”Brasil, Coração do Mundo, Pátria do Evangelho”, en berättelse om vårt fosterland (Brasilien) och den andliga betydelsen av dess historia.

Serien André Luiz är en doktrinär och vetenskaplig revelation, som erbjuder framstående och för det mesta kompletta verk beträffande livet efter döden (tidigare arbeten av Swedenborg, A. Jackson Davis, G.Vale Owen och andra). Till denna serie hör ”Nosso Lar”, ”Os Mensageiros”, ”Missionários da Luz”, ”Obreiros da Vida Eterna”, ”No Mundo Maior”, ”Agenda Cristã”, ”Libertação”, ”Entre a Terra e o Céu”, ”Nos Domínios da Mediunidade”, ”Ação e Reação”, ”Evolução em dois Mundos”, ”Mecanismos da Mediunidade”, ”Conduta Espírita”, “Sexo e Destino”, “Desobsessão” e “E a Vida Continua”.

Tillsammans med mediet Waldo Vieira psykograferade Chico Xavier 17 arbeten. Hans framstående mediumniska kapacitet bestyrkes av den stora mängd andliga författare som manifesterar sig genom hans förmedling.

Åtskilliga av hans böcker har anpassats för uppförande på scenen och under formen av radioserier och tv-serier.

Chico Xaviers mest kända förmåga är psykografin. Men det är inte den enda. Han har även andra gåvor som han ofta använder, såsom psykofoni, klärvoajans, kläraudians och preskription av recept.

Hans liv kan verkligen kallas apostoliskt. Han har ägnat sig åt att hjälpa lidande och nödställda från när och fjärran samt till att etablera andliga kontakter, för vilka han absolut inte accepterar något slags betalning. Författarrätten har han, alltifrån den första boken, avstått till förmån för olika spiritistiska förlag och institutioner.

Hans liv och verk har varit föremål för talrika intervjuer i radio och television, för kommentarer i tidningar och tidskrifter, inte bara spiritistiska, samt i böcker, av vilka vi bara citerar: ett häfte med titeln ”Pinga-Fogo”, ”Entrevistas” publicerat av Instituto de Difusão Espírita, de Araras, ”Trinta anos com Chico Xavier” av Clovis Tavares, ”No Mundo de Chico Xavier” av Elias Barbosa,”Lindos casos de Chico Xavier” av Ramiro Gama, ”40 Anos no Mundo da Mediunidade” av Roque Jacinto, ”A Psicografia ante os Tribunais” av Miguel Timponi, ”Amor e Sabedoria de Emmanuel” av Clovis Tavares, ”Presença de Chico Xavier” av Elias Barbosa, ”Chico Xavier Pede Licença” av Irmão Saulo, peudonym för Herculano Pires, ”Nosso Amigo Xavier” av Luciano Napoleão, ”Chico Xavier, o Santo dos Nossos Dias” och ”O Prisionero de Cristo” av R. A. Ranieri, ”Chico Xavier – Mandato de Amor” av U.E.M. (União Espírita Mineira), samt ”As Vidas de Chico Xavier” av Marcel Souto Maior.

Den berömde brasilianske författaren Humberto de Campos dog 1934. Hans Ande började 1937, genom Chico Xaviers mediumnitet, att översända en rad arbeten i form av krönikor och artiklar, vilka alla utgavs av FEB – Federação Espírita Brasileira. Bland de många verk bör vi särskilt nämna ”Brasil, Coração do Mundo, Pátria do Evangelho.”

År 1944 öppnar Humberto de Campos änka en process, som blir berömd, mot Federação Espírita Brasileira och Francisco Cândido Xavier. Änkan ville att ett domstolsbeslut skulle fastställa om detta mediumniska arbete ”är eller inte är av Humberto de Campos Ande”, och att i jakande fall de i lag föreskrivna åtgärderna skulle tillämpas.

Ärendet förorsakade mycket polemik och förekom ofta, under lång tid, i landets viktigaste tidningar.

För att vi skall få en idé om vad den nämnda processen betydde för spridningen av den spiritistiska läran, återger vi här i korthet några av de viktigaste aktuella uttalandena, hämtade ur Dr. Miguel Tamponis arbete. Han var den advokat som ledde försvaret för mediet och FEB. Men framför allt, må vi uppskatta skönheten av i följande ord i boken ”A Psicografia ante os Tribunais ”:

”Mitt under detta bröts tystnaden av en röst från Nordeste, detta trolska, gåtfulla Nordeste. Det var den ömsinta och känslomättade rösten av en gammal kvinna, helgad av smärta och lidande, D. Ana de Campos Veras, den försynta modern till den avhållne och populäre författaren, som sände mediet i Pedro Leopoldo ett fotografi av sin son med denna uttrycksfulla tillägnan:

”Högt Värderade Herr Francisco Xavier, min saknade Humbertos hängivne andlige tolk, jag tillägnar Er med djup tillgivenhet detta fotografi, som bevis på min vänskap och tacksamhet.

Enligt vad man kan läsa i tidningen “O Globo”, den19 juli, 1944, bekräftar denna ädla kvinna till redaktören av ”O Povo” och ”Press Parga” att det är hennes sons stil.

”Jag måste säga att jag blev djupt gripen när jag läste ”Crônicas de Além-Túmulo” och besannade att stilen är densamma som min sons. Jag tvekar inte att bekräfta detta och jag har ingen vetenskaplig förklaring för att tyda detta mysterium, särskilt om vi betänker att Francisco Xavier är en person med medelmåttig boklig bildning. Var är bedrägeriet? Om vi antar att domstolen bekräftar att detta arbete verkligen är av Humberto, är det självklart att författarrättigheten skall tillhöra familjen. Om domstolen däremot beslutar motsatsen tycker jag, att de intellektuella patrioterna skulle handla rätt, om de accepterade Francisco Cândido Xavier i Academia Brasileira de Letras. Endast en mycket intelligent och bildad man, med fin litterär talang, skulle ha kunnat skriva detta verk, som så mycket påminner om min sons.”

Natten den 15 juli, då processen hade nått sin klimax, återkommer Anden Humberto de Campos genom Chico Xaviers penna genom att med sin oförnekliga stil skriva en vacker och gripande sida om det sorgliga problem som förorsakats av den mänskliga bristen på omdömesförmåga, en sida som vi rekommenderar till läsning i boken ”A Psicografia ante os Tribunais”.

Hädanefter började han underteckna, kort och gott Irmão X, nytestamentlig form av Conselheiro XX, som han var känd i litterära kretsar när han levde på jorden.

Anklagaren D. Catarina Vergolino de Campos, dömdes till att ha förlorat den process som hon öppnat, genom domstolsbeslut den 23 augusti 1944 av Dr. João Frederico Mourão Russell, deputerad häradsdomare i den åttonde jurisdiktionen för civila brott i det gamla Förbundsdistriktet. Då hon hade överklagat detta beslut, hade det fått stöd av Högsta Domstolen i det gamla Förbundsdistriktet för sina legala motiv. Den bortgångne minister Álvaro Moutinho Ribeiro da Costa hade varit protokollförare.

”(...) Må Gud skänka oss tillfredsställelsen att alltid få fortsätta att arbeta i Jesus, vår Herres och Mästares storslagna Verk. Alltifrån barndomen har Kristi gestalt gjort ett djupt intryck på mig. När jag förlorade min mor vid fem års ålder, trodde jag på Honom, så som hon hade lärt mig, i tillförsikten att Han skulle hjälpa mig. När jag blev förd till ett främmande hus, där jag skulle få pröva på många svårigheter för att fortsätta att leva, tänkte jag på Honom, övertygad om att Han var en mäktig och förstående vän som skulle ge mig motståndskraft. Och när jag första gången såg min döda mamma, bad jag henne med min barnsliga hjärna, som inte visste något om de religiösa konflikter som söndrar mänskligheten, att hon skulle välsigna mig som vi brukade göra i familjen och jag minns, tydligt, att jag frågade henne:

– Ja, det var det, men Jesus vill att ni, mina barn, som blivit utplacerade, nu skall vänta på mig...

Jag accepterade det som hon sade, fast jag grät, ty hänsyftningen till Jesus lugnade mig. När min far gifte sig för andra gången och min andra mor skickade efter mig för att vara hos henne och jag märkte att hon var snäll, frågade jag:

– Jo, det var Han... När min mamma uppenbarar sig för mig, säger hon alltid att Han skall sända någon som skall ge oss ett hem. Och jag har alltid föreställt mig Jesus som en Mäktig och God Beskyddare, inte död, inte avlägsen, utan alltid nära, inte likgiltig för våra mänskliga problem utan alltid mera hjälpsam och mera levande.”

Man kan inte förneka den känsla av vördnad som omger Ismaels ädla gestalt, Brasiliens andlige ledare. Det ansvar som han har, i sin ställning som andlig ledare för Federação Espírita Brasileira (FEB), väcker hos den nationella spiritistiska församlingen en djup respekt, förenad med en enorm tillgivenhet och en försynt sympati.

– Hur försiggår mötena i Andlighetens strålande sfärer mellan Emmanuel och Ismael? Vilken ställning intar den f. d. romerska senatorns höge Ande inför den likaså glänsande Anden, åt vilken Jesus anförtrodde Brasiliens öden?

Den mediumniska bibliografin är mycket stor, enorm. Under de senaste femtio åren har den vuxit tack vare Chico Xaviers arbeten.

Detta faktum- och utrymmet tillåter oss inte ens göra några korta betraktelser över hans skrifter- kvalitativt sett, är den beundransvärd.

Vi skulle utan svårighet i en enkel undersökning och med absolut opartiskhet kunna uppdela det mediumniska arbetet orienterat av Emmanuel i två stora avdelningar: den första bevisande Andens överlevnad och odödlighet - ”Brasil, Coração do Mundo, Pátria do Evangelho” – den andra en översikt av allmän historia ”A Caminho da Luz” och några handböcker av stort värde: ”Emmanuel”, ”Dissertações Mediúnicas”, ”O Consolador”, ”Roteiro” m.fl. Vidare, många intressanta och instruktiva studier skall komma med tiden. Och Francisco Cândido Xaviers verk, skall vid rätt tillfälle, skickligt översatt, stå till förfogande för läsare i hela världen, tillsammans med Allan Kardecs och andra författares arbeten, som utgör komplement till Kodifikationen. Men under tiden, och för att allt skall ske med det lugn som fordras vid den samvetsgranna och ansvarsfulla spridningen av Andarnas Lära, är det ett gott råd att inte förlora ur sikte det faktumet, att Chico Xavier aldrig skulle ha lyckats som den Högstes instrument, om han inte hade följt den stränga disciplin som Emmanuel hade föreskrivit honom och ständigt varit ett föredöme i kärlek till medmänniskan och till Gud och sålunda varit ett levande vittnesbörd om Evangeliet.

“... Jag känner mig inte värdig att skriva något om Chico. Men de härliga verk som han utstrött och fortfarande utströr i och utanför Brasilien och som utövar ett välgörande inflytande i flera länder i världen, är vittnesbörd om honom – och vilket vittnesbörd! Och när jag säger ”verk”, hänför jag mig inte bara till det skrivna och talade ordet, utan även till hans exempel på barmhärtighet, förlåtelse, ödmjukhet, till hans broderliga och fruktbärande samtal, kort sagt till hans mångsidiga evangeliska liv tillsammans med fattiga och rika, i ett arbete att varje dag uppbygga och upplyfta människorna.

Jag känner Chico sedan långt tillbaka. I hans mediumniska böcker har jag funnit styrka, ljus och frid, och i hans brev har jag kunnat känna honom väl och älska honom i djupet av hans varelse.

Många gånger har jag gråtit över hans bekymmer och hans smärta, upplevt hans tunga ansvar och känt hans sorg över människornas brist på förståelse. Men alltid har jag bett till Herren, inte att Han skulle lyfta den tunga bördan från hans skuldror, utan att Han skulle hjälpa honom att bära den. Med Guds hjälp har vår älskade Chico besegrat alla svårigheter och hinder på vägen i ett herkuliskt maratonlopp som verkligen hedrar honom i människors och i Faderns ögon.

(Extrakt ur brev från herr Zeus Wantuill, 3e. sekreterare i Federação Espírita Brasileira, till presidenten för União Espírita Mineira; källa:

”Dessa fyrtio år av mediumnitet har förflutit i mitt minne som en vacker dröm. Det var fyrtio år av mycken glädje. På vägen mötte jag varje minut, varje timme, varje dag bara välgärningar, djup tillfredsställelse, förhoppningar, optimism, uppmuntran från alla dem som Herren lät mig träffa, från familj, bröder, vänner och kamrater.

Fyrtio år av lycka, för vilka jag tackar Gud i era hjärtan, ty jag känner att Gud gav mig den i era hjärtan, som representerar många andra hjärtan som befinner sig långt borta från oss. Alltså, jag känner, att Gud genom er har gett mig ett liv fyllt av glädjeämnen och välsignelser, som jag inte skulle ha kunnat få på något annat arbetsfält på jorden. Därför kysser jag era händer och era hjärtan.

Beträffande boken vill jag berätta, att jag många gånger på morgonen, före soluppgången, brukade gå till en gammal damm, som låg nära den plats där jag föddes i min nuvarande existens. Där sökte jag kontakt med min välgörare Emmanuel. Ibland var det sol, ibland var det regn. I närheten var det ett litet träsk. Detta träsk fylldes så småningom med blommor, genom Guds barmhärtighet, naturligtvis. Och många goda människor som passerade samma väg där vi brukade bedja, plockade dessa blommor och tog dem med sig, hänförda av glädje och tillfredsställelse. Träsket var dock alltid samma träsk. Naturligtvis väntade det också på Guds barmhärtighet för att förvandlas till en mera användbar och nyttig mark. Jag tror att nu, när jag hör orden som kommer direkt från dessa underbara hjärtan som tog till orda för att kommentera publikationen av dessa hundra böcker, nu hundra två böcker, så minns jag denna bild som jag aldrig glömt, för att säga er att jag känner mig som det där träsket, vilket genom Guds barmhärtighet fick ta emot dessa blommor som är böckerna och som mycket mera tillhör er än mig. Jag ber alltså alla mina kamrater att ni hjälper mig genom bönen, så att mitt livs självklara strävan må kunna torrlägga den träskartade mark som jag ännu är, i djupet av mitt hjärta, för att jag en dag skall kunna tjäna Gud enligt de plikter som Hans oändliga barmhärtighet har planerat för mig. Och jag ber slutligen om tillåtelse, som uttryck för min tacksamhet, eftersom jag inte kan finna ord för att uttrycka denna. Jag ber er alla om tillåtelse att avsluta mitt anspråkslösa tal med den bön som vår Herre Jesus Kristus gav oss.”

Fråga: – I ditt första möte med Emmanuel, underströk han betydelsen av disciplinen. Sade han något mer?

Svar: – Efter att ha betonat disciplinen som ett oersättligt element i en god mediumnisk tjänstgöring, sade han: – Vi har något att uträtta. Jag frågade vad detta något kunde vara och hjälparen förklarade:

– Skriva trettio böcker till att börja med! Då tänkte jag: ”Hur skall man förstå denna information, när vi är en familj utan större resurser, förutom vårt eget dagliga arbete, och det kostar så mycket pengar att publicera en bok!” Eftersom min far arbetade med lotter frågade jag: ”Kanske min far kommer att dra högsta vinsten?”, Emmanuel svarade: – Nej, inte alls. Den bästa högsta vinsten är den som kommer av arbetet med levande tro på Guds Försyn. Böckerna skall komma genom oväntade vägar!

Någon tid därefter, när jag hade sänt dikterna i ”Parnaso do Além-Túmulo” till en av FEBs ledare, fick jag den angenäma överraskningen att se boken accepterad och publicerad 1932.

Jag blev mycket nöjd och frågade min andlige vän om arbetet nu var avslutat. Då log han och sade:

– Nu skall vi börja en ny serie på trettio volymer. År 1958 frågade jag honom igen, om arbetet var färdigt. De 60 böckerna var publicerade och jag höll på att flytta till Uberaba, dit jag kom den 5 januari 1959. Min store välgörare förklarade mig tålmodigt:

– ”Du frågade mig i Pedro Leopoldo, om vårt arbete var färdigt och jag vill informera dig att våra ledare i det Högre Livet, inför vilka även jag bör iaktta disciplin, upplyste mig om att vi måste nå ett antal av hundra böcker”. Jag blev mycket förundrad och arbetet fortsatte. När vi hade uppnått ett antal av 100 publicerade volymer, frågade jag honom igen om slutet på vår överenskommelse. Han klargjorde vänligt:

– ”Du bör inte tänka att du skall handla och arbeta med så stor brådska. Nu måste jag säga dig, att ledarna för det Högre Livet har sänt en sträng instruktion som bestämmer hur länge din nuvarande inkarnation skall vara, till nytta för spridningen av de kristna spiritistiska idéerna, eftersom ditt liv, sett från fysisk synpunkt står till disposition för de Andar som kan samarbeta i utförandet av meddelanden och böcker, så länge som din kropp är förmögen till våra arbeten”.

– Då måste jag arbeta och ta emot meddelanden och böcker från andevärlden till slutet av mitt nuvarande liv? Emmanuel poängterade:

– ”Den instruktion som jag syftar på, är som ett beslut om expropriering, når det utfärdas av jordiska auktoriteter”. ”Om du vägrar att göra den tjänst som jag syftar på, tror jag att ledarna för dessa arbeten i den Förnyade Kristendomens tjänst säkert har tillräcklig auktoritet för att draga dig bort från din aktuella fysiska kropp!”

År 1997 kunde Chico Xavier fira 70 år av oavbruten mediumnisk aktivitet, omfattande dess mest skilda komponenter, av högsta andliga betydelse, till välsignelse för Mänskligheten. Till innevarande datum, oktober 1997, har Francisco Cândido Xavier psykograferat mer än 400 (fyra hundra) mediumniska verk, av hundratals andliga författare,

omfattande de mest varierande och olikartade ämnen, såsom dikter, romaner, sagor, krönikor, allmän och Brasiliansk historia, vetenskap, religion, filosofi, barnböcker osv.

Dagar och nätter har han offrat för sina medmänniskor och därmed satt sin egen hälsa på spel. Han har haft hälsoproblem både under ungdomen och i mogen ålder. I dag, vid uppnådda 87 år, fortsätter fysiska sjukdomar att vålla honom problem. Det är värt att observera, att hans ögonsjukdomar och de kirurgiska ingreppen aldrig har hindrat honom att troget och värdigt genomföra sin mission att hjälpa de nödlidande. Hans mål är bara ett enda, har en enda ledstjärna: kärlek till nästan, likgiltighet för materiella ägodelar, exklusiv och ständig omtanke om medmänniskans väl.

Rika och fattiga, gamla och barn, män och kvinnor av alla sociala ställningar har i människan och mediet Chico Xavier funnit allt de behöver för inre rehabilitering och tillväxt, för att kunna arbeta för att sprida kunskap och godhet.

Francisco Cândido Xavier är en gåva från Himlen till det tjugonde århundradet. Han har höjt dess kvalitet med sitt liv som exemplarisk medborgare genom oräkneliga psykograferade budskap, vilka i kaskader av ljus, frid, kärlek och upplysning berikar vår planets jord, under Anden Emmanuels mästerliga överinseende.

– Miguel Timponi, “A Psicografia ante os Tribunais”. FEB – 5e. upplagan, 1978.

– Chico Xavier – “Mediunidade e Coração”. Carlos A. Bacelli . Instituto Divulgação – Ed. Andre Luiz, 1985.